köpenhamns resan

hemkommen från köpenhamn och klimat demon. visst var det knappt med sömn om natten, kyligt och en värld med människor att möta med ett något mörklagt sinne. men när jag väl vågade bjuda in det goda runt omkring var det bara fint.

jag åt en frulle till frukost som var svår för smaklökarna att motstå med en yrvaken evelina. vi tog öresundståget över sundet. det kändes märkligt att vara så stilla när jag såg havets blanka matta av kolstens svarta guppande vågor genom fönstret. inget jublande. som om jag inte var där på riktigt.

men det var jag. fast mer noterande och inlyssnande än vanligt. det visade sig att en dansk latte och det skratt som utbyttes längs resans gång även kunde limma ihop den sköraste av figurer och i vimlet infann sig något slags hopp om miljön som inte ens polisen kunde rå på.

godmorgon (experiment)

06.00 gläntar ögonen mot ett tomt, dovt rum som möter den märkliga drömmen bakom ögonlocket.
kuckeli ku klockan är visst sju och det vankas yoghurt och ett trekantigt knäckebröd som jag delar itu.
sedan drar jag upp kragen med hårigt ludd till toppen och kilar iväg med varm andedräkt i den råa luften.
så är vi äntligen påväg mot busshållplatsen. jag, mitt lypsyl och den nya dagens bestyr som yr i min morgon frisyr.

kyla

kylan i att äta frukost med feber. att ha en kvalmig ovän alldeles tätt intill sig som inte verkar kunna bestämma sig för om jag ska få vara ljummen eller sval och sedan kylan i att se ut och bara se en gråplaskig tisdag med endast några oranga duttar i grenverkens toppar.
fötterna har inget löfte om ljus och värme som kan tina upp dem, verken i min mage och allting leder mig tillbaka på samma fördärvliga bana.

saffrans pannakotta

det här är allt jag förmår äta idag


och det är också den enda sysslan jag kommer ödsla tid på. tänkte ju som så fint skrivet gå på peace day idag men det förblir nog en overkställd önsketanke.
timmen blev sen igår och pengarna sprang sin kos medan drinken sjönk ner fint och letade sin väg ut i blodomloppet. allt som är sagt sas och det finns inte så mycket mer att skjuta till för närvarande. så är det nog.

ljuva helg!

såg dirty dancing igår, tappade hakan och blev mer än lovligt förälskad. när filmen var slut fortsatte teven att lysa med sin ensliga närvaro för människor som möjligen behövde vaggas genom natten tills sömnen verkade.
jag hade turen att på eget bevåg kunna sätta av den sprakande teven, tassa till mitt rum genom det sovande huset och ganska snabbt finna mig till rätta på den nya madrassen från jysk och därpå gav mörkret mig en dos av sin djupaste ro.

idag har jag tagit en tur på stan med sanna.

sötaste hyllremsan med blåbär, en svamp och ett träd i filt har inhandlats.
vännen och en varm avokado smörgås med råkost sallad har avnjutits. ikväll tar jag min påse med ölen och beger mig till en fest och imorn är det peace day på världskulturmuséet. ljuva helg!

en liten låga

det brukar kännas meningslöst och som upplagt för alla tänkbara sorger när jag ligger till sängs och snuvar så det förvånar mig nu när det känns som om någon blåst liv i en liten låga i bröstet och det är för ett ögonblick lite mer än bara konkret vardag.

mint grönt ljus

städade undan de sista kvarlevorna som låg i byrån av en svunnen tid. en kanyl, en svart fjäder och en mängd förvirrade texter. de föremålen tycks ha haft en kraft så hård i nyporna att den lyckats bryta ena fenan på porslins sälen som också låg där.
egentligen tror jag väl inte riktigt på att hålla mörkret helt utanför bilden men jag lagade hur som helst sälen och önskade mig endå en söndag i mint grönt ljus.

henne

jag sprang mot det mellan rosa som värmer ångornas skiftande lager över sommar ängar i skymnings tid, eller så blev jag bara påmind om henne. och jag var så till bredden uppfylld av tankar på att inte komma tillbaka att jag inte ens slängde ett öga över axeln.

luft

nu är jag förbannad och det är ganska ovanligt för att inte säga exeptionellt för att vara mig. det hela hände i förrgår när det poppade upp en fönster ruta på datorn som visade en sån där "slakthus bild" på lady gaga.
ju mer en tjej (tex) växer som artist, ju självklarare verkar det vara att bli hängandes i en ruta med en blodig näsa. just det slog mig hårt så nu tänker jag faktiskt öppna köksfönstret för att jag behöver luft.

här följer tre bilder

tårtan.

farfars tjugotvå års bukett.

huvudet och badmössan jag fick i present.

en grön liten vän

krossade oranga, giftiga bär mellan fingrarna. gelén inuti rann ut och de stack i näsborrarna av sötman. brunröda sländor låg och lapade sol på de steniga partierna i trädgården och jag hjälpte en grön liten vän som klättrat upp på min matsäck ner på marken. igår ryckte malin in och fick rädda en grön åt mig. hon luktade på den för att kolla om det var en bärfis.
varför vet jag inte men jag trivs med det hela, med skolan och landet.

efterskalv

efter festivalen kom tröttheten som ett efterskalv, så jag blev tvungen att ligga till sängs i ett par dar och gräva i underliga drömmar.
idag tog jag en promenad i den uråldriga skogen. kanske den sista jag tog som tjugoettåring. jag gick i maklig takt bland all klorofyll och beundrade de lummiga trädkronorna och var glad att vara så långt borta från datorn och telefonen som möjligt.
om mindre än en vecka börjar jag skolan. det känns tryggt att det finns såna där skogar att rymma till om det skulle komma en mulen dag.

orden

en som fann orden idag var bodil malmsten och jag tycker alla borde lyssna på hennes sommar prat. själv finner jag ingenting men hon påminde mig om nåt jag borde berätta och att jag kommer! syns.

direkt från stockholm city

jag gick över tysta betesmarker tidigt om morgonen mot en ny dag och då i stundens ensamhet vaknade hon och sträckte på sig och så mindes jag de vi var utan skavanker och jag törstade som en ko efter vatten av blott ett lurigt minne.

filmen

mitt liv som packåsna är ganska tufft och tiden den tickar så obönhörligt och ett kalas ska hinnas med. det börjar gå upp för mig varför jag svarar så smärtsamt på frågan om hur jag mår. igår såg jag iallafall fellini amarcord och mös.

nya skott

när jag korsade torget igår med min faster och en fransig lampa i famnen passerade vi flera små barn som gick i en ruskig ring och knuffade en nött och trasig gammal man mellan sig. ganska snart trädde det fram en modig bland de tysta som såg på och tumultet fick ett slut. vi kunde fortsätta promenera till bion och se johnny mad dog (en film om barnsoldater).
efter bion knarrade minnet av det som hänt på torget igen men i den nya bilden vilade tunga vapen på elva åringarnas axlar. jag fick en känsla av att det fanns kvar där borta, bara några kvarter från den sken civiliserade gatan vi gick på med gott om andra slags hål som behövde lappas.
snart återvänder jag till stockholm och kommer nog spricka upp i ljusblå förtjusning även om jag egentligen har viktigare pinaler att putsa och behöver morgontimmarna att få vara liten på med blommiga volanger och kalla golv.

e-moll

jag har ett fång med rosor i en oansenlig vas. den blir oansenlig med tanke på att rosorna ser ut att kunna vara en brudbukett i jämförelse. kanske borde jag borra in nosen i kronbladen och dra in doften av nyvunnen kärlek istället för att sitta här och yra, det kunde ju varit en sån dag fastän det är en kväll att dra täcket över huvudet till en vaggvisa i e-moll.

siamesisk tvillingsyster

efter nattens svettiga färd genom mariga drömmar som delade sig och förökade sig i varje ny spegelbild som dök upp i den oändliga raden, låg traumat fast klibbat som en liten utbukt från min kropp. en siamesisk tvillingsyster som närde sig runt mina lemmar och hjärta.

resenär

jag cyklade hem genom den skitiga nattluften som luktade fränt av kaprifol och avgasrör. upp för en backe och förbi en man som stod lutad mot ett räcke och tycktes betrakta den aprikosfärgade himlen som kantade horisonten med sitt sidenband.
i hans ögon vilade något nytt som väntade på att bli upptäckt. kanske en gryning, en morgon.
blev påmind om min egen resa som länge låg likt ett latent och groende lager i mig men som nu andades alldeles nära mig, natten och bräckligheten som man bara kunde hitta med lupp i vår resa. det var nu märkbart att jag trampat över till andra sidan om barndomen och om jag blundade kunde jag endå självmant lyfta min hand mot nästa stjärna jag ville plocka ner (från min himmel).

landet

solens lysrör nådde till min lilla plätt av nyslaget hö och gjorde mig obekant med begrepp som vintertid. inte ens min annars så skarpa ögonvrå kunde mana fram någon skugga. jag satt på huk med en grep i handen mitt i ett oändligt landskap av smultron o prästkragar och åt röda bär med långsamma rörelser.

ikväll är det fotboll på televisionen.

stranden

kom att tänka på hur skönt det är att inte ha någon som står i ens väg, att ha två ben att gå med var som helst. där jag satt slippte man undan att vara någons nedrans rhodedendron buske med fötterna jordade i marken och som inte sa ett knyst när någon ryckte av ens blomma och satte bakom örat. jag hade allt jag behövde, en färdigbredd tekaka och en kram på armlängds avstånd.

det gick inte att lämna henne.

(på muséum mellan 15 och 16)

stannade vid installationen med kvinnan i ett vitt rum. hon vred sin kropp i ångest och när jag vände ryggen till kröp hon ihop till ett litet skört ägg, ett barn. det var som att hon blev sårad över att jag inte orkade se på. det gick inte att lämna henne även om jag var hungrig och vännen väntade så skulle hon alltid finnas där inbäddad i sin egen vävnad av skam och rädsla och fråga mig varför, varför, varför.

den bitterljuva playknappen.

funderar på att playa bloggen igen för att jag tänker mig att även den konstigaste av de konstiga fräknarnas avtryck också måste få finnas dokumenterad någonstans i cyberspace, och att det kanske är det som är meningen med "mockasinen". i den meningen brast funderandet och bloggen är igång igen.

sammets tjolen

sammets tjolen.

ah!

vårspår och bröllopskaruseller

Det kändes nästan nödvändigt bittert att dra fram Bitterfittan ur bokhyllan nu medan media klistrar fast Kungabrölloppet på våra näthinnor så fort ögonen blickar dit. Att visa upp kärlek på ett sådant vis är verkligen som att klappa mig mothårs. Ja, jag kunde nästan på känna hur en slags motsträvig längtan växte ur djupet av mig när det lilla arrangemanget blev allas vår trevliga nyhet. Det var en längtan efter något mer, efter det som inte berättades om kärlek och inte minst efter att få plöja igenom Bitterfittan och finna ett tyngre svar bortom rena rama äktenskaps karusellen. Dock var det kanske lite olägligt påkommet då jag är mer för sipprande, smältande isar och knoppar såhär års.

adjö på ett litet tag.

sen god morgon med Garbo

tuffare än mormor rock

Den här låten alltså, den är på många sätt tuffare, råare och fräckare än min barndomskompis mormor som spolade ner spindlar i avloppet men de kröp ideligen upp genom det svarta hålet igen och jagade våra jordiga små barnaskånkar när vi skulle sätta ner dem i karet på lantstället. För det handlar ju om det kan jag känna, att komma tillbaka.



nu kilar jag iväg till stan för en kärleksfull lunch med Martina. Adjöken skrev fröken!

Oh god I miss the horses

Alla hjärtans yoga!

Godmorgon Martina, yoga, mamma och morotskaka!
17.38
Jag skaffar SJ Prio och tänker på min duva.

för alla hjärtan, Henrik och Axel i De halvt dolda.

Livs skutt

bilden är på god väg

De passerade dagarnas krångel börjar släppa skuttandet i bröstet fritt igen, molnen har pyst upp som röksvampar och mina rörelser är ovanligt lätta och sköna i det blå som blivit kvar på min himmel.

och här är Vägen till himlen med de greata rockskallarna

Slagdängor som känns bra i svaga stunder

Jag fulade mig med fjärrkontrollen igårkväll. Som om vi inte redan hade fått nog av varandra efter topp modellernas psykbryt och blodsockerfall. Men min tvhungriga hand letade endå ettrig som en terrier vidare bland socialporr som man kan slappna av till. Jag sappade in den alldagliga melodifestivalen, det var väl det jag behövde efter för många riktigt obehagliga intryck på trean. Terriertassen hade sappat rätt, yes! Svensson och schlagerbögarna slog mig glitterlycklig och var med på noterna. De visade sig att de också fattat tycke för Ugglas och hennes klumpiga stövlar som rörde på sig i den platta oheta glitterdimman, hon stack ju ut så härligt att hon var svår att motstå. Hennes slagdänga plus skumbananer som löser upp sig i fet, het choklad gör dagen mer mänsklig och nästan bra.

jag bara älskar dig.

De två senaste dagarna har jag känt hur en rovfågel slutit sina vingar runt mitt harhjärtas oförsvarbara klapper. I varje sökande pirrning efter någonting som känns bättre för nervspetsen att kännas vid sprutas det in ett kallt gift från djurets klor som genast tar död på pirrningen. Tunga dagar men mitt hår är så mjukt och börjar bli ljusrött, jag bara älskar dig. Du där inne som reser dig, skuttar till kaffebryggan och gör Frida glad igen.

Jag, en dagisfröken

Ibland känner jag mig som en moraltant eller en dagisfröken. Egentligen vill jag bara vara snäll och hjälpa till, men det blir så fel. Då behöver dagisfröken få flippa ur...

jag hjärta Norrland

Hon och jag, snutt och plutt lever livet.

vackert vid Mjällestigen.

hjärtat av vego käk i form av en röd nöt.

och damen i kokvrån såg på i smyg

...

men oh! en liten vårlök

Jag är endå lite svag för min bråkiga kamera vissa mornar. Man får lov att vara lite Ferdinand innan man skyndar vidare i januaris knappa ljus timmar.

För min snöängel

Snart har en ynka januarivecka slaskat förbi i gummistövlar och biljetten darrar i min hand när drömmen tar mig längre med på några vingslag norrut över snövidderna. På vågorna ovan grantopparna mellan himlen, ljuset och att lägga sig ner i nyfallen orörd snö, slukas av den himmelska snöängeln som man kisar mot och att försiktigt få röra vid livet på nytt.

Det bor ett skuttande hjärta med mjuka mockasiner på tassarna i varje ord min älskade droppar

Godnatt älskade hjärtat

Chipsfläcksord

Jag har försökt skriva hela dagen. Men det har inte gått något vidare, mina fingeravtryck på tangenterna lämnar bara fula chipsfläckar. Men jag är svag för det charmerande småfula, jag låter det vara en ingrediens i mitt liv. De gillar det och behöver det. Annars hade jag ju inte förvarat min reflextjur på den blå lilla söta ryggsäcken, hålen i mina gamla mjuka gymnastikskor eller för den delen krimskramsigt inslagna presenter någonstans nära mitt hjärta. Så jag låter även chipsfläcksorden vara precis så som jag vill äta dem. Men sen finns det en slags fördärvad och missbrukad fulhet som inte går att tvätta bort och får hela mitt väsen att sluta sig i obehag och fälla tårar. Som sista avsnittet av De halvt dolda. Jag tänker mest på den unge homosexuella, ensamma och sårbara David. Hans avklädda sårbarhet blev på någotvis så tydlig och verklig för mig. Jag kunde nästan ta på den, känna den och orientera mig i den. Som om den hade varit min egen. Därför blev upplösningen av serien så himla svår.. och den enda famnen jag ville krypa in i var Martinas, det enda orden jag ville säga var hennes..

Men efter en snyftig stund nynnade jag på
Nose above the surface and:
Swim swim
Swim swim!...
min favoritrad ur Enemy within, en braig låt av Frida Hyvönen. Det kändes med ens lite gladare och lättare. Även om David och hans öde alltid kommer att följa mina spår.. .

Kvälls snyftarn

Jag känner för lite Morran och Snorkfröken in the same show ikväll, därför kommer jag att stoppa in den här filmen i videon. Jag blir så himla uppsluppen av den för den är endå himla fin. Filmer som den kommer jag nog alltid ha med mig i bröstfickan. Snyft och mockasintårar på örngottet bara.



Men först De halvt dolda på ettan eller tvåan, fatta kanalen och se!

Good morning

Good morning med müsli, banan, jordgubbssaft och en fjäderlätt biljett till Östersund. Det här har jag väntat på länge. Good morning, good morning to you!

Älskvärd kille

Jag väntar på älskvärda Frida och hennes söta kompanjon, jag kollar på den här älskvärda lilla killen. Om en stund ska jag boka biljetter till Östersund, träffa Frida och kompanjon(som sagt) och i eftermiddag tänkte jag väl umgås ännu mer med Frida och gå till posten och posta (tro det eller ej en julklapp).
Här skulle det ligga ett ovanligt klipp med Jonas Gardell men det var nog så bra att man bara hittar det en gång

En semestermelodi

Jazzig, salt, sval, skön, busig, tyst, balansgång, vacker, vit, söt å varm låt.

Fullkomlig kärlek när den är som bäst helt enkelt.

Jag kan en dag som denna, fråga mig vad vi vore utan våra unga, oförstörda hjärtan?

och här har vi den röda vinterkollektionen, färgen är en fluga men anoraken kommer från myrorna. Hopp. Kärleken är vild och fotografen är snygg. Semester ett tag. Hejdå

Saknar fransk mustasch

Jag saknar min vän som har några procent fransyskt blod av alla sina olika ursprungsdroppar i kroppen. Hon brukar måla mustasch på mig när vi ses, det gör vi kanske på onsdag...

Den svage reser sig mot stan, och hon är nästan som jag, en utsträckt tulipan som träffats av en vattenkanneskvätt

Att visa sig svag är en slags styrka, jag försökte uttrycka det i förra inlägget. Men det kändes som att det gick åt fanders i nån bisarr idolhysteri. Men det finns ju plåster mot det också!
Imorn kommer Frida och hennes vän Joffa och hälsar på. Jag ska ta mig in genom mulnaden som hänger över den kyliga stan som en svullstig klibbig avgasdeg. Sedan möter jag upp de söta, vi gör oss fria från degen och åker hem, kokar lite kaffe och så får vi se vad det bär...

Jag drömmer att det blir fint. Mina drömmar har så sällan lurat mig på sistone att jag inte ens kan se någon olycka i ögonvrån. Det blir kaffe och klädprovning för femman, välkomna mina damer. Välkomna!!

Integritet heter det

Ja, men själavård är trevligare att babbla till kvällstéet, eller sibirean huskys. Eller vargar, ja, vargar! Det är kärlek, det är min dröm. Vi ses i den. Godnatt.

Efter det, en kvällssmörgås

Kvällssmörgåsen var av bästa sort. Mammas hembakade bröd efter recept från CaféEva med fetaost, tomat och örtsalt på. Försoningen är ljuv men kameran orättvis.

Hejdå julen

Vi åt god mat på den där duken och firade ut julen med farfar. Bland annat det här gröna trycket på mammas 50-tals duk var det...

Jag och Martina ska träffas i eftermiddag/kväll. Det blir två gröna katt kamrater på sviskan en vanlig lördag. Därför älskar jag symboler.

Hej kär och töntig. Hej!

apropå www.freerice.com

Pernilla - http://pernillamonicasabina.blogg.se/ säger:
ja
Karin http://spjuverr.blogspot.com säger:
ibland får man sån flipp på allt och skickar runt sånt till alla på msn listan utan att riktigt förstå varför. i samma stund önskar man att världen var en söt liten soja böna.

Mot det nya året i en röd volvo

Mot det nya året i en röd volvo

Jag dansar vidare hos Timmys

Raketer i Kungsbacka

Chokladburk 1 januari 2009