det gick inte att lämna henne.

(på muséum mellan 15 och 16)

stannade vid installationen med kvinnan i ett vitt rum. hon vred sin kropp i ångest och när jag vände ryggen till kröp hon ihop till ett litet skört ägg, ett barn. det var som att hon blev sårad över att jag inte orkade se på. det gick inte att lämna henne även om jag var hungrig och vännen väntade så skulle hon alltid finnas där inbäddad i sin egen vävnad av skam och rädsla och fråga mig varför, varför, varför.