Under frosttäcket

Frosttäcke tider. Under det lilla frystorkade står världen still. Orörd av all världens konflikter.
Men ovan täcket är det ett myller av liv. Människan smider planer på att knäppa Obama, andra kliver över varandra i fredagsrusningen, vissa fikar. Jag äter en mogen clementin och längtar till Kungsbacka och vännerna där.



"Jag är inte med. Jag förstår inte vad ni säger. Jag drar! Ni kan ju stå där och vinka av mig vid tåget med era vimplar men jag kommer endå rösta på den homosexuella dvärgen."



Ibland får man pröva på att stå vid sidan av. Sätta en bjälke i hjulet liksom. Jag är inte med. Jag förstår inte vad ni säger. Jag drar! Ni kan ju stå där och vinka av mig vid tåget med era vimplar men jag kommer endå rösta på den homosexuella dvärgen. Adjö. Jag tar pendeln till Kungsbacka men i sinnet har jag åkt mycket längre.

Oh Laura- Release me

Igenkännbart om kärlek

Visst "älskar" vi varandra
på vårt godtyckliga sätt?
(vilket ömhet för en liten humla
surr surr
bland sommarblomstren)
Och du som "behöver" mig.
Jag störtar
(jag når aldrig fram)
till dig.
ur Hur ser din färg rött ut? av Sonja Åkesson. Älskade Sonja.

Gröna älglångkalsonger

Det var fredag. Valet vandrade emellan om att gå iväg och stanna hemma behagligt tillbakalutad i soffan på stjärtlappen. Vilket jag än behagade välja skulle endå ge mig plus på vilokvoten. Något jag kanske inte direkt saknar i mitt liv. Jag har sett till att det inte blivit för mycket arbete gjort i den här världen men på måndag får någon annan ta över min roll för då är det slut på gröna älglångskalsongers lov.

Ottilia omvandlade min beslutsångest till ett "ja, vad fan, kör till då!" genom att lägga huvudet på sne och efterlikna en bedjande cockerspaniel. En gammal beprövad metod som har benägenhet att funka. Vi knatade iväg till bussen som skulle tuffa iväg till köpcentret. Säg, finns det nåt mer depraverat än ett öppet varuhus med grå fasad och människor i likartad ström? Avskalat och trist som miljöerna i en Roy Andersson film. Man önskar att nån skulle avvika från den fuririska tillvaron och berätta nånting, verkligen märka nånting med sin existens.

Vad som skulle innebära vila i det här valet skulle varsamt lyftas hem från bolaget och därpå eftertjänt avnjutas i min rövarkula med eventuellt gröna älglångkalsonger. Där skulle jag obekymrat gå runt och vältra mig i singelslisk och släppa väder och tralla glatt på nån gammal dänga.
Så förskred denna fredagen och genom fönsret kunde man ana en gryende lördag.
Jag skulle bulla upp för lite främmat men det var fattigt med dryck kvar och dammråttorna överlevde också denna natten.

Anna Järvinen- Kom hem

Istället för inte var där jag är
Istället för att inte vara det
Kom hem

Molnönskan

Det är molnigt som en dröm utanför fönstret och jag vill bara skingra tussarna och bereda en väg för dig. Men famlar bara i luft. Vet inte hur man välkomnar sådant besök. Eller om de tätnande molnen skymmer sikten åt ditt håll för att de råder att slira tillbaka på tankebanan innan man går vilse. Bara önskan hänger kvar i luften.

Kvällsputter

En ouppackad stones-dvd. Den legendariska konserten från -69. Jag trär av glapacken, nypaketerat hippie material som reas ut på ica, det borde kanske kännas magiskt nära på en erotisk upplevelse men den krymper till mamma scans köttbullar i det här formatet.

Stones är rätt hårda live, kanske inte så att ögonfransarna blir tunga av tårar och hjärtat brister, men Keith Richards strängar stjälper iallafall lite och hjärtat skuttar till när Jagger ylar. Vad som är ännu skönare att vila ögonen på är kläderna! Gränslöst färgsprakande kometer, om jag var designer skulle jag låta mig inspireras.

Jag väntar J, vi ska gå och se på "familjen regnbåge" på bio. Jag brukar få stickfeber såhär års, och denna eftermiddag är inget undantag. Jag slänger ett öga på tevattnet och längtar efter ett politiskt klimat som är så varmt och puttrande. Det får mig att återgå till stickningen, det är ingen hemlighet att man kan sticka för freden. Och stickningen dyker allt oftare upp som budskap på stan. Jag ler inåt och går för att släppa in J med freden.

Lykta

Vi vandrar en gata som våra fötter förlängesedan för första gången erövrat, nötta kullerstenar och hus som inte har något nytt att berätta. Och jag känner mig alltid lite mer vid din sida. Jag vet inte om det är din inre lykta som belyser det som du gillar och är känslig för med mig. Men det sitter i dig och jag jagar det med kameran.

Kaffe och doppa

Britt sommar. Det är förmiddag, och fåglarnas kvitter bakom den gula lövskruden skvallrar om att solen kommer värma idag. Funderar på om jag ska ge shortsen en sista chans innan sommaren drar sin sista suck och hösten gör sitt stora inbrott i stan, men känner mig inte riktigt så järv.
Vi fikar med varann, och pratet går om våra unga upprorsmakar liv. Och rädslan för att stagnera i 20-års åldern. Det första tecknet är skivsamlingen. Hur längesen var det egentligen man lyssnade på nåt nytt, och då frånsett en ny skiva som en artist man redan lyssnat på släppt? Men det senaste dagarna har jag öppnat sinnena för nya intryck när jag haft detta i åtanke, och det lugnar mig något.