hemkommen från köpenhamn och klimat demon. visst var det knappt med sömn om natten, kyligt och en värld med människor att möta med ett något mörklagt sinne. men när jag väl vågade bjuda in det goda runt omkring var det bara fint.
jag åt en frulle till frukost som var svår för smaklökarna att motstå med en yrvaken evelina. vi tog öresundståget över sundet. det kändes märkligt att vara så stilla när jag såg havets blanka matta av kolstens svarta guppande vågor genom fönstret. inget jublande. som om jag inte var där på riktigt.
men det var jag. fast mer noterande och inlyssnande än vanligt. det visade sig att en dansk latte och det skratt som utbyttes längs resans gång även kunde limma ihop den sköraste av figurer och i vimlet infann sig något slags hopp om miljön som inte ens polisen kunde rå på.
