efter festivalen kom tröttheten som ett efterskalv, så jag blev tvungen att ligga till sängs i ett par dar och gräva i underliga drömmar.
idag tog jag en promenad i den uråldriga skogen. kanske den sista jag tog som tjugoettåring. jag gick i maklig takt bland all klorofyll och beundrade de lummiga trädkronorna och var glad att vara så långt borta från datorn och telefonen som möjligt.
om mindre än en vecka börjar jag skolan. det känns tryggt att det finns såna där skogar att rymma till om det skulle komma en mulen dag.