Lisa Ekdahl, Nästa dag

Måtte nu ingen bli utan julpussar under misteln och glöm inte att ta varandras händer imorn för då blir julen ovanligt fin, god jul mina vänner

Jag skriver till sötnissens klapp.

Snöbär i väntans tider.

Julmys med de gamla goa flickorna.

Men vad du är skön min böna

Vissa saker är så jävla vackra. De orden kanske inte räcker för att väcka sinnena till lyster, men jag tror de flesta endå varit där. När jag ser nånting som är vackert sluter mitt hjärta sig kring "sanningen" och enkla ord singlar över läpparna som en nyfallen snöflinga. Så egentligen kanske man borde läsa in en upplevelse så att känslan bakom orden kom till sin rätt. Det handlar om att snärjas, uppnå djup kontakt att spegla sig i, sinnena vässas och mjuknar över tårarna, kärleken, existensen, tacksamheten och lugnet som infinner sig. Orden förlorar på nåt vis sin vördnad. Det kanske inte behövs så många fylliga ord för att beskriva skönhet? Det är svårt att ge en värdig beskrivning av skönhet men åh vad jag älskar. Rött hår och snö pussar.

Det är nåt med vissa gubbar<3

En 50 taggare

I måndags fyllde min pappa 50 år. Det känns svårt att förstå även för mig, tiden är ett så ogreppbart fenomen som vi inte riktigt kan förstå och har triumferande makt över våra små vackra liv. Endå har den gett pappa ett halvt sekel, det är rätt fantastiskt kan jag känna, även om det kanske känns som det gått evinnerligt fort.
Min pappa tog det nog relativt lugnt. Jag vill inte förneka att marken nog gungade mer under hans tyngd än min abstrakta inlevelse av hur det kändes gjorde. Den stora dagen krävde en promenad runt tjärnet och gåtor att lufta kan jag tänka mig. Men efter ett enkelt firande med mig och mamma, en kaffetår, tårta och whisky såg den gamla husfadern mäkta bekväm ut i sina kläder.


Grattis pappa!

En skämmig schlager

Jag blir så svag för gamla schlagers när fjärilarna i magen en efter en prövar sina första vingslag. De fäller ut sina mönsterprydda vingar i ditt hår. Åh.
Men egentligen ville jag ju bara säga att den här gamla godbiten från -68 även visar på hur ful man kan känna sig när man är sådär barnsligt förtjust och att även "det lilla" kan upplevas så stort och hänförande. Och att det kan få vara så. Det är okej. Och helt i min smak.

Hjärtslagen, det enda som är färglagt och tydligt

Jag är väldigt lättväckt, kroppen är så förväntansfull. Lyssnar efter hennes ljud. Efter steg bakom min rygg och fingrar som dras längs med ryggraden som en hälsande gest utan gränser. Men om jag vaknar så är det bara av att Ottilia och hennes kille brummar omkring på morgonen.

Jag har varit på pannkakslunch hos Linda idag. Men var lite för inbäddad i trötthet för att känna av det där riktigt goda myset som man upplever av att umgås med henne, var lite frånvarande emellanåt. Men hon blev glad och nöjd med sitt älgaspel.
Nu tänkte jag slumra till lite grann, för det har känts lite lockande sen nån sa att man blir intelligentare av det. Två husflugor i samma smäll. Minsann!

Det kan hända att det dyker upp ett senare inlägg, fick en pyjamas med posten idag och lite litteratur att läsa. Tänkte kanske lätta mitt hjärta lite om det, och visa pyjamasen. Den är en karamell!

Solmogna känslor

Det blev ingen teater i helgen, men väl en sväng med Sanna på stan. Jag avnjöt en sojalatte med hasselnöts smak och en degig hallonmuffins därpå (reklam!) men beskrivningen kanske är nödvändig om ni vill uppnå samma trevliga, trinda och runda känsla det målet gav mig. Jag rullade hemåt.
En känsla av att jag är det roliga men endå fula inslaget överallt smög sig på när kvällens planer gick i stöpet. Min första sorgsna stund sen jag slutade röka infann sig, men jag fortsatte tugga gummi. Fasade fortfarande över att jag skulle få tillbringa resten av kvällen i tristessens sällskap, ville springa ut i skymningen och hoppas på ännu ett stjärnfall. Men det behövde jag inte. Allting tinade. Jag tror nog knappast att Gertrude Stein hade ömmare samtal med sin "sällskapsdam" om man säger så. Jag suckade kärleksfullt. Värms än av åtanken på henne.
Dagen krävde en promenad.
Och till sist Kära modeblogg vill jag berätta att jag fick en ny jumper av min mamma.

En annan slags godnattsaga

Jag minns Lena Svedberg, av Carl Johan De Geer

Värsta blomromantiken

Blommorna på mitt fönsterbräde ser ungefär lika pigga ut som människorna på en perrong såhär års. Men dessa feta knoppar trotsar novembers korta dagar. Min blomma målar november!

Godnattsagan

Hallå vänstern!

Jag begav mig med mycket möda(rinnande näsa) in till stan för att köpa present till Linda som fyller år och ska ha kak-kalas på söndag. Hoppas att jag inte är förskyld som hela nordpolen då.











För övrigt är jag väldigt lik Frasse (han med glasögat i kultserien Tårtan) på den här bilden.


Jag och Johanna drack sojalatte på Franks och diskuterade tills vi förvandlades till två eldsprutande drakar, då tyckte jag att det var dags att ringa Janne Josefsson.

Dagens definitiva låt: Frida Hyvönen- The modern

Stjärnans svans

Jag längtar så förfärligt mycket
längtan är inte snäll mot mig
Igår såg jag en stjärna falla
Och jag önskade, jag anade
Jag såg dig komma
ridande på stjärnans svans

Under frosttäcket

Frosttäcke tider. Under det lilla frystorkade står världen still. Orörd av all världens konflikter.
Men ovan täcket är det ett myller av liv. Människan smider planer på att knäppa Obama, andra kliver över varandra i fredagsrusningen, vissa fikar. Jag äter en mogen clementin och längtar till Kungsbacka och vännerna där.



"Jag är inte med. Jag förstår inte vad ni säger. Jag drar! Ni kan ju stå där och vinka av mig vid tåget med era vimplar men jag kommer endå rösta på den homosexuella dvärgen."



Ibland får man pröva på att stå vid sidan av. Sätta en bjälke i hjulet liksom. Jag är inte med. Jag förstår inte vad ni säger. Jag drar! Ni kan ju stå där och vinka av mig vid tåget med era vimplar men jag kommer endå rösta på den homosexuella dvärgen. Adjö. Jag tar pendeln till Kungsbacka men i sinnet har jag åkt mycket längre.

Oh Laura- Release me

Igenkännbart om kärlek

Visst "älskar" vi varandra
på vårt godtyckliga sätt?
(vilket ömhet för en liten humla
surr surr
bland sommarblomstren)
Och du som "behöver" mig.
Jag störtar
(jag når aldrig fram)
till dig.
ur Hur ser din färg rött ut? av Sonja Åkesson. Älskade Sonja.

Gröna älglångkalsonger

Det var fredag. Valet vandrade emellan om att gå iväg och stanna hemma behagligt tillbakalutad i soffan på stjärtlappen. Vilket jag än behagade välja skulle endå ge mig plus på vilokvoten. Något jag kanske inte direkt saknar i mitt liv. Jag har sett till att det inte blivit för mycket arbete gjort i den här världen men på måndag får någon annan ta över min roll för då är det slut på gröna älglångskalsongers lov.

Ottilia omvandlade min beslutsångest till ett "ja, vad fan, kör till då!" genom att lägga huvudet på sne och efterlikna en bedjande cockerspaniel. En gammal beprövad metod som har benägenhet att funka. Vi knatade iväg till bussen som skulle tuffa iväg till köpcentret. Säg, finns det nåt mer depraverat än ett öppet varuhus med grå fasad och människor i likartad ström? Avskalat och trist som miljöerna i en Roy Andersson film. Man önskar att nån skulle avvika från den fuririska tillvaron och berätta nånting, verkligen märka nånting med sin existens.

Vad som skulle innebära vila i det här valet skulle varsamt lyftas hem från bolaget och därpå eftertjänt avnjutas i min rövarkula med eventuellt gröna älglångkalsonger. Där skulle jag obekymrat gå runt och vältra mig i singelslisk och släppa väder och tralla glatt på nån gammal dänga.
Så förskred denna fredagen och genom fönsret kunde man ana en gryende lördag.
Jag skulle bulla upp för lite främmat men det var fattigt med dryck kvar och dammråttorna överlevde också denna natten.

Anna Järvinen- Kom hem

Istället för inte var där jag är
Istället för att inte vara det
Kom hem

Molnönskan

Det är molnigt som en dröm utanför fönstret och jag vill bara skingra tussarna och bereda en väg för dig. Men famlar bara i luft. Vet inte hur man välkomnar sådant besök. Eller om de tätnande molnen skymmer sikten åt ditt håll för att de råder att slira tillbaka på tankebanan innan man går vilse. Bara önskan hänger kvar i luften.

Kvällsputter

En ouppackad stones-dvd. Den legendariska konserten från -69. Jag trär av glapacken, nypaketerat hippie material som reas ut på ica, det borde kanske kännas magiskt nära på en erotisk upplevelse men den krymper till mamma scans köttbullar i det här formatet.

Stones är rätt hårda live, kanske inte så att ögonfransarna blir tunga av tårar och hjärtat brister, men Keith Richards strängar stjälper iallafall lite och hjärtat skuttar till när Jagger ylar. Vad som är ännu skönare att vila ögonen på är kläderna! Gränslöst färgsprakande kometer, om jag var designer skulle jag låta mig inspireras.

Jag väntar J, vi ska gå och se på "familjen regnbåge" på bio. Jag brukar få stickfeber såhär års, och denna eftermiddag är inget undantag. Jag slänger ett öga på tevattnet och längtar efter ett politiskt klimat som är så varmt och puttrande. Det får mig att återgå till stickningen, det är ingen hemlighet att man kan sticka för freden. Och stickningen dyker allt oftare upp som budskap på stan. Jag ler inåt och går för att släppa in J med freden.

Lykta

Vi vandrar en gata som våra fötter förlängesedan för första gången erövrat, nötta kullerstenar och hus som inte har något nytt att berätta. Och jag känner mig alltid lite mer vid din sida. Jag vet inte om det är din inre lykta som belyser det som du gillar och är känslig för med mig. Men det sitter i dig och jag jagar det med kameran.

Kaffe och doppa

Britt sommar. Det är förmiddag, och fåglarnas kvitter bakom den gula lövskruden skvallrar om att solen kommer värma idag. Funderar på om jag ska ge shortsen en sista chans innan sommaren drar sin sista suck och hösten gör sitt stora inbrott i stan, men känner mig inte riktigt så järv.
Vi fikar med varann, och pratet går om våra unga upprorsmakar liv. Och rädslan för att stagnera i 20-års åldern. Det första tecknet är skivsamlingen. Hur längesen var det egentligen man lyssnade på nåt nytt, och då frånsett en ny skiva som en artist man redan lyssnat på släppt? Men det senaste dagarna har jag öppnat sinnena för nya intryck när jag haft detta i åtanke, och det lugnar mig något.