Vi vandrar en gata som våra fötter förlängesedan för första gången erövrat, nötta kullerstenar och hus som inte har något nytt att berätta. Och jag känner mig alltid lite mer vid din sida. Jag vet inte om det är din inre lykta som belyser det som du gillar och är känslig för med mig. Men det sitter i dig och jag jagar det med kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar