En 50 taggare

I måndags fyllde min pappa 50 år. Det känns svårt att förstå även för mig, tiden är ett så ogreppbart fenomen som vi inte riktigt kan förstå och har triumferande makt över våra små vackra liv. Endå har den gett pappa ett halvt sekel, det är rätt fantastiskt kan jag känna, även om det kanske känns som det gått evinnerligt fort.
Min pappa tog det nog relativt lugnt. Jag vill inte förneka att marken nog gungade mer under hans tyngd än min abstrakta inlevelse av hur det kändes gjorde. Den stora dagen krävde en promenad runt tjärnet och gåtor att lufta kan jag tänka mig. Men efter ett enkelt firande med mig och mamma, en kaffetår, tårta och whisky såg den gamla husfadern mäkta bekväm ut i sina kläder.


Grattis pappa!