Men vad du är skön min böna

Vissa saker är så jävla vackra. De orden kanske inte räcker för att väcka sinnena till lyster, men jag tror de flesta endå varit där. När jag ser nånting som är vackert sluter mitt hjärta sig kring "sanningen" och enkla ord singlar över läpparna som en nyfallen snöflinga. Så egentligen kanske man borde läsa in en upplevelse så att känslan bakom orden kom till sin rätt. Det handlar om att snärjas, uppnå djup kontakt att spegla sig i, sinnena vässas och mjuknar över tårarna, kärleken, existensen, tacksamheten och lugnet som infinner sig. Orden förlorar på nåt vis sin vördnad. Det kanske inte behövs så många fylliga ord för att beskriva skönhet? Det är svårt att ge en värdig beskrivning av skönhet men åh vad jag älskar. Rött hår och snö pussar.