stranden

kom att tänka på hur skönt det är att inte ha någon som står i ens väg, att ha två ben att gå med var som helst. där jag satt slippte man undan att vara någons nedrans rhodedendron buske med fötterna jordade i marken och som inte sa ett knyst när någon ryckte av ens blomma och satte bakom örat. jag hade allt jag behövde, en färdigbredd tekaka och en kram på armlängds avstånd.