De två senaste dagarna har jag känt hur en rovfågel slutit sina vingar runt mitt harhjärtas oförsvarbara klapper. I varje sökande pirrning efter någonting som känns bättre för nervspetsen att kännas vid sprutas det in ett kallt gift från djurets klor som genast tar död på pirrningen. Tunga dagar men mitt hår är så mjukt och börjar bli ljusrött, jag bara älskar dig. Du där inne som reser dig, skuttar till kaffebryggan och gör Frida glad igen.
2 kommentarer:
Tack för utomjordisk musik. Mio min mio är nog den finaste bok jag läst o hoppas du också läst den, men de klart du har. Kram Micke.
Ja, det är jättefint utom jorden:o) Silverpopplar. Hur kan man komma på? Fantastiskt. O kram förståss!
Skicka en kommentar